Idag var jag onyttig och åt på "The big M", det var gott och så men man känner ju att man är lite fet av sig efteråt.
När man har ätit upp sin måltid så lämnar man ju brickan så att nästa gäst kan sätta sig, det gör i alla fall jag. Men idag fick jag lite hjälp av den snälla "städaren", som tog min bricka ur min hand, log åt mig och nickade på huvudet. Jag tackade så mycket.

Hur kan man vara så glad med det jobbet tänkte jag, och kom fram till att han måste tänkt att det alltid finns någon som har det värre. Det brukar jag alltid tänka på, när någonting far mig illa eller helt enkelt jävlas med mig.



Sedan hade jag matte och sen åkte jag hm, på vägen hem träffade jag en före detta bandmedlem. Ja, jag har spelat i band för er som undrar.
Hur som helst var det ganska mycket folk på tåget och det fanns ingen ledig sittplats, så vi fick stå upp under resans gång. Det var helt okej tills tåget började åka, då 5 personer ramlar på mig för att de inte höll i sig av olika själ. Tur som det var höll jag i två "stolpar", så jag kunde hålla dom och mig uppe. Jag kollade sedan över min axel och väntade på en ursäkt, men fick ingen. Samma sak hände en gång till, jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att om det skulle hända igen så skulle jag säga ifrån, och inte så snällt då heller.

Men jag hade tur, dom hann gå av innan detta hände.

/Dennis*