Jag och Stephanie satt inne på MSN en helt vanlig dag och pratade lite allmänt om framtiden och att Stephanie kände att hon aldrig skulle få vårat barn och om hon skulle få det så skulle hon ha blivit igångsatt. Men plötsligt skrev hon att hon hade fått värkar men att jag inte skulle förhasta mig och börja klä på mig mina ytterkläder. Min reaktion när hon skrev detta går inte att beskriva, jag tänkte "jag ska bli pappa, jag kan inte bli pappa nu. Vad har jag gjort" rädsla i högsta grad var det i alla fall. Jag skrev inte tillbaka till Stephanie på några minuter, jag var nämligen helt stum. Men när jag skrev sen så vart det helt fel, "ärjsdetn sanr=?" = är det sant? till exempel. 

15/4-09 - Natten kom och Stephanie och jag satt fortfarande på msn, jag tror klockan var 3 när jag gick och lade mig den natten. Dagen efter vaknade jag runt 7 och kollade genast på min mobiltelefon. Jag hade inte fått några meddelanden eller samtal. 

"Har hon struntat i mig?" Tänkte jag och skrev genast ett meddelande till Stephanie. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrev på det första men jag kan garantera att jag skrev mer än 5 stycken på 20 minuter, utan svar. 

Måndagen gick och jag skulle iväg till skolan som vanligt, men idag var jag så nervös så jag åt ingen frukost och spelade inte pingis i skolan, vilket jag alltid brukar göra. 

Kl 11.00 ungefär messade Stephanie tillbaka och berättade vad som hade hänt natten innan. Att hon hade ringt BB och att de hade sagt att hon skulle bada och ta alvedon. Hon var inge glad alls och det var inte jag heller. 

Vi träffades senare på dagen efter att jag hade slutat, vi klockade värkarna medan vi tittade på tv, dom låg inte tätt och de var väldigt oregelbundna. Stephanie vart bara mer och mer ledsen och arg. Tillslut var värkarna nästan helt borta, kl var nu 21.20 och vi var på väg till stationen. När vi joggade över övergångsstället precis utanför tåg stationen så började det igen, Stephanie sa ingenting till mig innan vi lämnade varandra och åkte åt olika håll. 

På kvällen så sa vi god natt och det var inge mer med det. 

16/4-09 - Jag vaknade kl 05.22 utav att min telefon ringde, jag visste inte vadklockan var när jag svarade så jag trodde jag var för sen till skolan. Men det var jag inte, det var Stephanies mamma som ringde från BB och sa att det kommer en bebis snart, och att hennes bror Andy skulle komma och hämta mig vid Solna centrum. Jag ringde Andy och gav han vägledningar hem till mig istället, till Huvudsta centrum. Han kom fram till Hydro macken precis brevid mitt hus runt 05.30.

Jag hade redan packat min väska måndagen den 14 då stephanie fick sina första verkar, så det var bara att säga hej då till mamma som låg och sov och sedan ge sig av. 

Kl 05.43 kom jag in i ett litet och dystert rum där jag ser Stephanie  ligga i vad som ser ut som en obeskrivlig smärta. 

Jag går fram till Stephanie och pussar henne på pannan, innan jag ens vet ordet av det så ska vi förflyttas till ett förlossningsrum. Allt gick jätte snabbt tyckte jag och rätt var det var så säger Stephanie att det trycker jätte mycket där nere, sköterskan kollar och då visade det sig att det var dags. Stephanie var nu helt öppen, dvs 10 cm. Men Oliver låg för långt upp, nästan 2 cm, så Stephanie var tvungen att trycka ner honom innan hon kunde börja krysta. När hon krystade första gången var klockan 10.35. Det gick inte så bra först eftersom Stephanie var för trång så han kvävdes. Tillslut klippte de i Stephanie för att Oliver skulle kunna komma ut, men det räckte inte så de klippte igen, detta skedde medan Stephanie krystade. 

Efter 8 minuter och 4-5 krystningar, Klockan 10.43 föddes min första son Oliver, jag hann inte riktigt reagera. Barmorskan lade Oliver på mamma Stephanies bröst men tog genast bort honom för att rengöra honom. Jag fick följa med och hade kameran med mig och fick riktigt häftiga bilder även fast jag grät som en liten flicka och inte såg ett smack så lyckades jag. När läkarna var klara så lindade dom in Oliver i en filt och frågade om jag ville bära honnom till sin mor. Jag svarade ja och tog honom för första gången, känslan av at kolla in i hans ögon och få hans ögon att kolla tillbaka för första gången var helt obeskrivlig. Jag gick in till mamma Stephanie som låg kvar på förlossningsbädden och lade hennes första son på hennes bröst, hon sa ingenting men jag visste att hon kände sig som den lyckligaste kvinnan på jorden!

Vi spenderade 3 nätter på BB där det inte hände mycket alls, höjdpunkterna på dagen var när sköterskorna kom in och tog tempen och kom med Stephanies mat.

/Dennis